A New Direction-chapter ten10

Jag sätter mig på sängen med huvudet och ryggen mot väggen, jag stäkte ut mina ben och lätt Selma sätta sig bredvid mig i samma ställning.
-Det sög ju.. Sa hon samtidigt som hon slog ihop sina händer och la dom i knät.
-Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag hör hur mamma och pappa börjar prata vilket snabbt leder till höga röster. Selma verkade också höra det eftersom hon reser sig upp och sätter på musik för att sedan sätta sig bredvid mig igen och klappa på sitt knä i en gest att jag ska sätta mig. Jag följde hennes order och satte mig i hennes knä. Hon kramade om mig och sjunger lungade med i låt efter låt tätt mot mitt öra. Detta hjälpte, det hjälpte något otroligt bra.
Mina föräldrar var inte dom som bråkade särsklit ofta men när dom gjorde det ringde jag alltid Selma som kom hit och gjorde samma sak som hon gör nu.
-Addison kan du komma ut lite? Det var pappa som hade kallat på mig. Jag torkade bort dom få tårarna jag hade låtit glida ner för mina kinder. Var stark Addsion. Jag tog ett hårt tag om Selmad hand och vi gick ut till vardagsrummet där mamma och pappa satt i soffan.
Dom kollade på oss i en lång stund innan mamma tog till orda.
-Jag och din pappa har diskuterat om dig och london, det var uppenbart att vi hade olika åsikter om det här.
Hon tog en paus och lät pappa fortsätta-
-Din mamma tror inte att du är mogen nog för det här. Pappa tog en kort paus för att sedan fortsätta. Men eftersom du faktsikt letade upp en bostad själv och är gammal nog att jobba tror jag det.
Mamma tog snabbt ordet igen.
-Så vi.. hon tog sitt finger och pekade mellan henne och pappa ett par gången innan hon fortsatte sin mening. Vi kom överäns om att du får tre månader på dig att hitta ett fast jobb och ta hand om dig själv. MEN om du inte har gjort detta åker du hem på engång? Förstått?
Vänta va? Ska JAG få åka till London?
-Ja, jag förstår. Tre månader inte än ända dag mer.
-Bra. Du åker på lördag då..
-Tack mamma! Tack pappa! ohh tacktacktacktacktack sååå mycket! Jag älskar er! Jag slände mig om deras halsar och kramade om dom hårt.
Jag bokstavligen hoppade upp från soffan och tog tag i Selmas handled och drog med henne in på rummet samtididgt som jag sa.
-Selma kom! Du måste hjälpa mig att packa!
Jag tog tag i min vita plast resväska och slängade ner den på sängen och öppnade den.
LET'S BEGIN.
___________________________________________________________________________________________
Lovade er ett kapitel idag så här har ni det :) kanske inte världens länsta men hoppas det funkar som plåster på såren för väntan?
Men nu måste jag stika till Stallet innan det blir förstet Love u all xx

..

Förlåt för att det inte har kommit upp något kapitel men har inte haft tid..
Har haft läxor hit och läxor ditt, uppsatser som ska in och prov osv.. Men ska försöka få upp något i morgon eller så :) kram och hoppas ni förlåter mig love u all! <3


A New Direction-Chapter nine9

-MAMMA! JAG HAR NYHETER ATT BERÄTTA! Skricker jag in mot lägenheten medans jag sliter av mina yterkläder.
Jag springer den lilla turen mellan hallen och köket, där mamma står vid spisen och gör te, nästan direkt efter mig kommer Selma inspringades.
-Vill ni ha te tjejer? Frågar hon samtidigt som hon tar ner tre stora te-koppar i poslin, med en vackert mönster av stora blommor, som skiftade i rött och orange som vi fått från mormor när hon dog. Jag visste dock inte vilken sorst blomma det var, det visste inte mamma heller när jag frågade henne för något år sedan.
Vi båda nickande kort och satte oss på dom vita stolarna, mamma hällde upp den rykande tet i dom stora kopparna, för att sedan ställa fram dom till oss. Hon gick och hämtade mjölk och honung innan hon slutligen satte sig på stolen framför mig, lade upp armbågarna på bordet och lutade sin haka mot sina samman flätade fingrar.
-så.. Ni hade nyheter hörde jag?
Jag kollade på Selma som nickade kort och log mot mig, ungefär som om hon skulle säga det-kommer-gå-bra. Precis som om mamma's svar skulle vara livs avgörande för hela mänskligheten, dock var hennes svar livs viktligt. Inte för hela mänskligheten, men för mig. Om hon svarar ja, så flyttar jag till London och börjar ett helt nytt liv. Hur fantastiskt skulle inte det vara?
 
 
Addi kollade på mig med en nervös blick och jag nickade lätt mot henne som svar. Ungefär som det-kommer-gå-bra. Jag fick fram ett litet leende till henne också, fast det kändes mest som en grimars. Hoppas hon inte uppfattar det fel.. hon vände snabbt tillbaka blicken mot sin mamma och kollade henne rakt i ögonen.
Det här kan inte vara lätt för Addi, hela hennes framtid hänger på det.

Långsamt berättar hon samma sak om mejlen hon skickat och fått. Hon berättar allt som hon berättade för mig, fast dock inte med lika mycket detaljer som hon gjorde för mig. Hennes mamma begärde ju det inte.
Under tiden Addison berättar, sitter hennes mamma bara tyst. Hon rör inte sitt te, vilket jag och Addi inte heller  gjorde, hon blinkar knappt. Undra om det är dåligt? 
När Addi har berättat klart sitter hennes mamma fortfarande tyst, precis som om hon överväger vad hon ska säga. Jag vet inte hur länge vi sitter tysta, men ingen säger något på en väldigt lång stund. Det känns nästan som om vi är rädda för att avbryta tystanden, som om minsta lilla ljud kan utlösa jordens undergång.
 
 
Äntligen avbryter mamma tystanden. Den hade varit obehaglig, jag hade varit rädd för att avbryta den. Rädd för att säga något fel, som kan få mamma att säga nej.
Jag ler svagt mot min mor, för att säga att jag håller hoppet uppe.
-Addison.. London ligger välidigt långt härifrån Det är inte bara en annan stad, utan också ett annat land..
Och där dog det lilla hoppet jag hade ut, jag kollade ner i min orörda tekopp men kände mamma's bränande blick på mig. Ju längre hon kollade på mig, desto obehagligare blev det, som om den lämnade små, små stygn för varje sekund som gick. Ju längre tiden gick och hon inte påbörjade en ny mening, desto mer dog mitt hopp ut. Jag var fast här i tråkiga Göteborg. Nej vänta! Jag var fast i UTKANTEN av tråkiga Göteborg där det omöjligt ännu tråkigare.
-Vet du vad det betyder? Fortsatte hon tillslut.
-Det är okej mamma, jag förstår, du tycker inte jag är vuxen nog, fast jag är 19 år.. Jag klämde fram ett leende till henne, men det såg säkert mest ur som en grimars. Det känndes som det i alla fall.
Hon suckade lågt, men tillräckligt högt för att vi skulle kunna höra det.
-Det betyder att jag inte skulle kunna hjälpa dig om något händer, inte ge dig mat på bordet och vara vid din sida, varken jag eller pappa.
Jag visste mycket väl om detta, det var något jag övervägt flera gånger.
-Jag vet..
-Jag vill inte att du åker. Sa hon bestämt.
-Men mamma! Jag är inget litet barn längre! Jag kan ta hand om mig själv! Även om jag redan visste att det svaret skulle komma så kände jag hur ilskan bubblade inom mig.
-Addison Amanda Clow sänk rösten!
-Mamma, varför får jag inte åka?
-Addi lilla.. du vet knappt vad en spis är och man måste dra dig upp ur sängen på morgonen och tvinga ner dig på kvällen.
-Om jag klarar det då? Om jag bevisar att jag klarar det?
-Slut diskuterat.
-Men mamma!
-NEJ! Addison slut diskuterat.
Hon ställde sig upp med ett ryck och tog våra koppar och slängde dom i diskhon.
-Vi har inte ens diskuterat det här.. Sa jag tyst och gick in på mitt rum med bestämde steg. Selma hängde efter mig som en snäll liten hundvalp.
Precis innan jag slängde igen dörren hör jag hur yterdörren öppnas och hur pappa säger med en mörk och skrovlig röst.
-Älskling, jag är hemma!
____________________________________________________________________________________________
Sååååå här har ni, Nu vill jag hemskt höra vad ni tycket om Addison och Selma's perspektiv bilder? Dock finns det ju fler för dom andra karaktärerna :) Hoppas ni gillar inlägger och perspektiv bilderna LÅT MIG HÖRA VAD NI TYCKER!! 

Kära läsare <3

Först vill jag bara säga FÖRLÅT för att det inte har kommit upp något kapitel på ett tag, men jag har sportlov och har varit med mina bästa kompisar som bor två timmar ifrån mig men tåg, och så har jag inte haft någon dator. Men kommer kanske upp ett kapitel senare/inatt eller i morgon (om vi har tur)
Som ni kan se har jag ändrat lite på disignen, dock blev jag själv inte jätte nöjd med heder, men hur jag än vrider och vänder, fixar och donar går det inte och få den så som jag vill ha den, vilket suger!
Dock passar den (engligt mina bästa kompisar) ihop med Perspektiv bilderna jag har fixat ihop, juste när 1D kommer in kommer det bli en del perspektiv byten. HISS/DISS??
Om det finns någon snäll person som vill hjälpa mig, för jag håller verkligen på och bli galen på blogg.se har suttit i typ 5 timmar och försökt fixa allt men nej, det vill inte! I alla fall om det finns någon som kan det här och är villig och hjälpa mig, släng bara in en kommentar eller mejla mig på Dreamoned@live.se skulle verkligen vara tacksamt!
Men nu ska jag börja skriva in chapter 9 av AND (A New Direction) Kram på er alla där ute och hoppas alla har haft ett fantstiskt lov för det har jag haft! (även om jag har haft lite ånget över att ni fått vara utan uppdatering..)
 
LOVE ISSA xx

A New Direction-chapter eight8

När vi var väl vara klara efter många om men hade jag själv fått på mig ett par shorts, som var höga i midjan och ett linne med U.S.A flagga, Selma hade på sig ett par låga shorts med en magtröja. 
Jag flätade upp mitt hår hår i en fiskbens fläta fast Selma lät sitt hår vara utsläppt. Vi bestämde oss för att bara gå en promenad eftersom ingen av oss hade lust och gå till stranden som antagligen var proppfull med svetiga mammor och pappor som förtvivlat försökte få tyst på sina barn som skrek om glass och gamla par som gav som menande blickar, trots allt så var det en väldigt varm sommardag. Jag tog upp mobilen från kudden och gick sedan ut till hallen och tryckte ner mina fötter i ett par slitna men otroligt sköna ballerina skor, mina fötter värkte något otroligt mycket efter gårdagens springade i mina pumps, Selma lånade mina turkosa vans.
-Ska vi gå? Frågade jag och öppnade dörren, Selma svarade med ett kort och enkelt.
-Visst och trängde sig förbi mig i den trånga hallen och gick ut till den svala trappuppgången för att vänta på mig, jag tog tag i min axelbands väska och kollade så att allt låg där.
-Plånbok,laddare,tamponger (utifall att) fikspegel och nycklarna. Sa jag tyst för mig själv, jag nicknade gillande allt var där.
Jag slängde väskan över axen och och gick ut.
-Vi går ut mamma jag har mobilen med mig, ses sen! Ropade jag in i lägenheten innan jag slängde igen dörren utan att vänta på svar och gick ner för trapporna ut mot gatan med Selma hak i häl efter mig.
 
Vi irrade runt ute på gatorna i utkanten av göteborg, och tillslut kom vi till en ganska liten park och bestämde oss för att ta en paus och satte oss mitt ner i parken på det gröna gräset och kollade på när små barn som lekte med varanda, några hundar som sprang efter leksaker som deras ägare hade kastat och gamla par som satt och höllhanden och gjorde samma sak som vi, kollade runt i parken.
Trots att vi pratat om allt mellan himmel och jord under tiden vi hade gått avbröt Selma tystanden bara efter någta minuters gransknig.
-Har du tänkt på att vi sommar lovet kommer snart?
-Juste ja, Studenten på fredag va?
aa en hel vecka kvar.. Fast nu är det bara förberedelserna kvar va?
-Aa skönt och slippa skolan och bara ta det lugnt.
Jag sträkte ut benen från min skräddar ställnig och satte ner mina händer bakom mig och lutade upp huvudet mot solen och lät värmen sluka mig, Jag känder hur Selma lägger sig ner i gräset och lägger sitt huvud på min mage i stället.
Jag tog upp mobilen och tog ett kort på oss, Den här stunden ville jag minnas föralltid, jag kollade på kortet och blev hel nöjd, jag bestämde mig för att ha den som lås skärm sagt och gjort satte jag ditt den.
Jag vissar Selma som ler åt den lilla saken jag gjort.
-Du har fått mejl. Säger hon sedan och lutar back naken och kollar upp på mig med en ett leende men solen bändar henne och hon får lov och vända ner huvudet igen.
Jag klickade med en gång upp mejlet och läser.
 
Hey!
Oh great! when can you came?
Ps: Love Sweden!
 
Brevet var vädligt kort men jag förstod vad det ville, lägenheten var ledig, jag ska flytta till London, Jag ska bo världens bästa stad.
Jag spriker genast upp i ett stort leende och skramar om Selma hårt. Jag var så glad att jag inte visste vad jag skulle göra.
-Vad händer? frågade Selma förvårnat med ett leende på läpparna och kramade mig minst lika hårt tillbaka även om det var svårt på grund av våran ställnig.
-Jag ska till London!
-VA?! Hon låter uppriktnigt förvårnad men medans hon fortsätter låter hon bara gladare och gladare för varje bokstav som bildar orden. HUR? VAR? NÄR?
 
Jag berättar hela historien om hur jag hittade den perfekta lägenheten och allt därefter, även om det inte var mycket som hänt mer än att jag hittat lägenheten efter en timme's letande tog det lång tid innan jag blev klar eftersom Selma krävde varenda liten detalj jag visste.
-Men mejla tillbacka då?
-Och vad ska jag skriva då? Jag har inte ens berättat för mamma än..
-Kom! Vi gör det på en gång! Selma reser sig upp räcker mig sin hand, jag tar tacksamt i mot den och häver mig upp på stående ben med Selmas hjälp.
Vi går med snabba steg tillbaka mot mig, och springer upp för alla trappor och precis innan jag slitter upp dörren går en ända tanke igenom mitt huvud, O'boy det här kommer bli spännande..
____________________________________________________________________________________________

Där har vi det :D vad tycker ni? Undra vad Addison's mamma och pappa kommer tycka om hennes galna fantasi.. ops det återstår och se ;)
Love Issa

Förlåt <3

Först vill jag bara säga förlåt för att jag inte svarar på era kommentarer men jag har inte listat ut hur man gör det på mobilen än xd någon som vet hur?
Men jag tar till mig av varje ord ni skriver och blir jätte glad av dom och känner mig riktigt taggad även om skolan ligger upp i halsen :')

Och förhoppnings vis så kommer ett kapitel i kväll, kan dock inte lova något eftersom skolan ligger på hög tryck :( kram och tack för allt stöd <3
Love Issa